Ny dag, ny bok

Igår avslutades den lysande romanen "En kedja av röster" av André Brink. Boken är en storslagen roman om slaveriets sydafrika. Fantastisk berättad och redan saknad på sängbordet. Men allt har sitt slut, så även böcker.

Nu har jag varit på biblioteket och lånat en bok som "alla" säger att man bör läsa. Så nu föll även jag till föga och fick med mig Mitch Alboms "Tisdagar med Morrie" hem. Har bara hört positiva reaktioner kring denna självbiografiska roman och har väldigt högt ställda förväntningar. Hoppas nu verkligen att dessa förväntningar infrias.

/Peter

Läs även andra bloggares åsikter om Böcker, André Brink, Mitch Albom, Förväntningar

Smått och gott...och lite mer Enander

Efter mitt förra inlägg kring regler(?) för recensioner och Crister Enanders gemena påhopp på Umberto Eco så tänkte jag låta honom (Enander) vara ifred.....men det gick inte....

Även denna vecka har Enander blivit publicerad i Gefle Dagblad, denna gång en kulturdebatt kring alla "Jag"-böcker. När jag läser debattartikeln blir jag nästan full i skratt, för mannen förnekar sig inte.

Halva artikeln är, faktiskt, helt ok och i vissa delar håller jag med honom. Men sedan kommer Enander igång igen, och denna gång är det Sigge Eklund som får sig en omgång av den vässade pennan. Grejen är att Sigge har kommit fram till samma sak som jag, att Crister Enanders käftsmällar på alla författare är dåligt och motbjudande. Jag citerar Sigge ur artikeln:

”Att värdera en annan människas liv som du gör är vidrigt.”

Big mistake Sigge. För Enander, som måste sakna någon som helst självinsikt, går till attack och kontrar med:

"Därmed är dilemmat uppenbart. Som kritiker får man alltså inte, enligt Sigge Eklund och andra, skriva eller bedöma böckernas innehåll."

Snälla Crister, det är ju det som är grejen. Om du bedömde böckernas innehåll vore allt frid och fröjd, men du bedömmer inte böcker, du bedömmer i alla lägen de som har skrivit böckerna och ser som din uppgift att skriva så mycket negativt om dem som möjligt.

Därmed lämnar jag Crister Enander för nu....

I övrigt är allt lugnt. Läsningen av André Brink fortgår så sakteliga. "En kedja av röster" är en väldigt bra och välskriven bok, som behandlar slaveriet i Sydafrika på 1800-talet. Brink lyckas med att förmedla tankar och känslor som både slavar och deras härskare har på ett bra sätt och miljöerna känns levande. En njutning att läsa.

Så just nu består tiden av att irritera mig över recensenter och att njuta över god litteratur. Inte så illa faktiskt....

/Peter

Läs även andra bloggares åsikter om Crister Enander, Recensioner, Sigge Eklund, Böcker

Regler för recensioner?

Har under en dryg veckas tid haft pannan i djupa veck och funderat på det här med recensioner och om det finns några kulturella regler för hur de ska/bör skrivas.

Varför det kanske du undrar?

Jo, i Gefle Dagblad recenserade kulturskribent Crister Enander förra veckan Umberto Eco:s bok "Om fulhet". Skälva boken fick svidande kritik i stil med...

"Den [boken] lyckas kittla obehagliga reflexer djupt ner i halsen.....Det genuina äcklet framkallas dock inte av innehållet, utan av bokens inställsamhet, dess menlösa och frånstötande fjäskande med sin publik"

Detta är, till viss del, en subjektiv bedömning av boken vilket är vad jag kallar en recension.

Det som skrivs innan är dock enbart ett veritabelt frontalangrepp mot Eco som person. En av Umberto Ecos mera kända böcker "Rosens namn" hävdar recensenten blev känd på grund av att Sean Connery spelade huvudrollen i filmen med samma namn.

"Recensionen" fortsätter sedan med att kalla Ecos efterföljande författande som beklämmande. Att Umberto Eco numera är hedersdoktor vid ett 30-tal universitet och åker världen runt på seminarier och konferenser och föreläser uppfattar Enander som elitistisk prostution.

Så vart vill jag komma med detta?

Jo, min undran är som jag skriver i början; finns det några regler för hur man skriver en recension av en bok?

För mig innebär en recension att man bedömmer just boken. Bedömningen kan vara subjektiv, men det bör dock vara en bedömning av verket. Jag tycker själv att det är otroligt dåligt att, småsint och som det verkar avundsjukt, kasta sin subjektiva dynga på författaren.

Så en fråga till er andra, vad anser ni är utmärkande för en recension, och får man skriva vad som helst?

/Peter

Andra bloggar om: Böcker, Recension, GD, Kultur

Lite mer statistik

Nu när jag ändå är inne i ett bloggstim, så tänkte jag redovisa lite mer statistik från 2008 års bokläsning. Statistik är alltid spännande (?), och statistik kring böcker är rena lördagsgodiset...

Det blev alltså 15 böcker lästa förra året och av dessa var 13 skönlitterära och 2 facklitterära. Könsfördelningen för läsandet är beklämmande nog 13 böcker skrivna av män och endast 2 skrivna av kvinnor (fö´låtdåmenjagharenmycketbraförklaringsomjagintetänkertalaom).

Vilka författare det var, undrar du? Jo, dessa eminenta skrivare och beskrivare:

Siri Hustvedt
Hans Holmér
Arto Paasilinna
Stephen King (4)
James Lee Burke
Selma Lagerlöf
Ken Follett
John Grisham
Dennis Lehane
Hans Helighet Dalai Lama
Saul Bellow
M. Tamelander och N. Zetterling

Som synes mycket Stephen King, men också en hel del deckare och dessutom två nobelpristagare (tre om man räknar fredspriset).

Två böcker inom facklitteraturen som sagt, dels en bok om invasionen av Nomandie och en bok om budhismen (Historia om krig och budhistisk filosofi, vilken kontrast...).

Nä, nu får det räcka med statistik för det här året. Nu gäller det läsning för hela slanten...

/Peter

Läs även andra bloggares åsikter om Böcker, Statistik, 2008

Listan och statistiken för 2008

Ett nytt år, och därmed dags för en redovisning av bokåret 2008. Ett år som började helt ok litterärt sett, men som föll pladask i slutet. Hade ganska högt ställda mål (för att vara jag), mål som kom på skam totalt.

Så ett av (mina något sena) nyårslöften är att inte ha några mål 2009 vad gäller bokläsning. Detta borde jag väl i alla fall kunna hålla...

Nå, vad blev läst då?

Totalt sett blev det blygsamma 15 böcker lästa under 2008, vilket knappt är en per månad. Däremot köptes det 24 böcker, så återigen har bokhyllan ökat med olästa böcker snarare än minskats. Jag står fortfarande undrande över hur jag i hela friden ska kunna läsa ikapp när jag år efter år köper mer än jag läser. Angenäma problem i och för sig, men ändå...

Så här utföll i alla fall årets 5 bästa (skönlitteratur):
1. "Magiker och glas" av Stephen King
2. "Patient 67" av Dennis Lehane
3. "Duma Key" av Stephen King
4. "Edens hammare" av Ken Follett
5. "Vad jag älskade" av Siri Hustvedt

Som vanlig toppar Stephen King och har med två böcker på topp 5. I övrigt, också som vanligt, är det deckare/spänning som dominerar.

Eftersom herr King ligger på första plats så blev med andra ord:

Årets utländska bok:
"Magiker och glas" av Stephen King

Årets svenska:
"Gösta Berlings saga" av Selma Lagerlöf

Årets deckare:
"Patient 67" av Dennis Lehane

Årets roligaste:
"Hoppsan, jag är död" av Arto Passilinna

Årets lägsta betyg:
"Åttan" av Hans Holmér

Ja, det var listan för detta år. Återkommer senare med lite mer statistik kring bokläsandet för 2008, för mer statistik finns....

/Peter

Läs även andra bloggares åsikter om Böcker, Listor, Statistik, 2008