Den store diktaren

Äntligen. Efter sju år och åtta bedrövelser är bokhyllorna iordning på kontoret. En hel del slängt och mycket annat undanstuvat. Puuhhhh.

Men det är fantastiskt roligt att rensa bland alla gamla böcker, pärmar och papper. Det är ju faktiskt så att man hittar mängder med minnen som har legat undangömda i (nästan) årtionden. Nostalgitrippar har det blivit i mängder under rensningen.

I början av nittiotalet läste jag på Brunnsviks folkhögskola i Dalarna, och nu hittade jag ett litet kompendium med dikter som jag och några klasskamrater hade skrivit och tryckt upp som ett svenskaprojekt.

Det är två saker som slår mig när jag sakta läser igenom dikterna:

1. Det känns som att det var så mycket enklare att skriva när man var 16 år yngre än idag.
2. Inte mycket har annars hänt i min värld och i omvärlden under dessa 16 år.

Lyss upp, för nu ska ni få läsa en dikt anno 1992 av en stor lyriker....=)

"Maktlös"

Jag känner mig så maktlös.

Varje dag, överallt händer det
saker som väcker känslor i mig.

Krig, svält och ond bråd död.
Idiotiska politiker som ställer till det i världen.

Vad ska man göra?

Man blir arg, ledsen, förfärad.
Ibland vill man bara skrika rakt ut.

Fan vad jag känner mig maktlös.

1992-11-02 Peter Ljungkvist

Hmm, ja vad har egentligen förändrats?

/Peter

Läs även andra bloggares åsikter om Lyrik, Dikt, Nostalgi