Partners
God kväll
Ännu en dag snart avslutad, och ännu en bok slukad....
Hösten måste ha kommit snabbt för helt plötsligt läses det så det ryker, fast jag nyligen ondgjorde mig över hur lite läst det blir i skarven mellan sommar och höst (+ en otroligt genomtänkt teori om varför).
Senast lästa är John Grishams "Partners" (The Partner, 1997). John närmar sig med stormsteg att bli en av mina favvoförfattare och han gjorde mig inte besviken med denna bok (nåja, slutet gjorde mig lite besviken, jag älskar happy endings).
"Partners" är på mång sätt lik de flesta andra Grisham-böckerna. Händelserna utspelas i jurist/advokat kretsar och tempot är uppskruvat. Men denna bok skiljer sig mot andra jag har läst vad gäller huvudpersonen. I "Partners" är våran huvudperson själv den jagade, inte en advokat som ska rädda klienter från allsköns olycka.
Huvudpersonen, Patrick Lanigan lurade hela världen genom att fingera sin egen död och fly USA med 90 miljoner. Pengar han lurat till sig från sin gamla advokatbyrå. I fyra år har han levt gömd i Brasilien men i bokens inledning blir han hittad och återförd till USA för att rannsakas. Det är i detta läge boken egentligen börjar, och det är nu kampen börjar för att dömma Patrick och hitta de försvunna pengarna.
Grisham leder oss fram i denna historia genom att ge oss fragment av vad som hände när Patrick iscensatte sin egen död, sammanvävt med vad som händer under tiden i fångenskap. Till slut står bilden klar, men det tar i stort sett alla 383 sidorna innan alla trådar nystats upp.
John Grisham gör detta bra, oerhört bra. Det är ett bra driv i boken och man måste hela tiden hänga med i svängarna för att inte tappa bort sig i händelserna. Storyn är mycket genomtänkt och verklighetstrogen och det är svårt att lägga boken ifrån sig längre stunder.
Jag tippsade för ett tag sedan om John F. Case "Fader: okänd" och det känns som att Grisham och Case är en och samma författare, böckerna är mycket lika varandra i stil och känsla.
Smaka på den teorin hörni.....
Eder
/Belgarion
3 Comments:
Hej, Belgarion! Kul att hitta ännu en bokblogg.
Såg det där med katter - ja, visst är det märkligt att så många bokmänniskor tycks ha katt? Om du bläddrar längre bak i min blogg hittar du mer om jättekatten Winston. Och han är med på hemsidan också!
Hm, jag brukar inte gilla Grisham, att läsa alltså. Har hört nån som ljudbok och tyckt det var ok. Men denna låter ju spännande! Kanske nåt på planet i morrn när vi åker till New York....
Tycker du ska läsa den. Grisham växer hela tiden.
Skicka en kommentar
<< Home