Kalle och Coe

God kväll.

Blev plötsligt och oväntat dålig igår...snyft... Närå, så farligt var det inte. Lite förkyld och ont i huvudet. Tillbringade dagen till sängs och var väldigt kulturell. Läste hela fyra stycken av grabbens Kalle Anka.....Puhhh, var nära att ge mig på dotterns Bamse också, men lyckades hejda mig i tid. Nåväl, jag lyckades faktiskt också läsa klart Jonathan Coes "Sömnkliniken".

Detta är i många stycken en märklig bok. Händelserna utspelas under två olika årtionden, men på samma plats och med i stort sett samma människor. Platsen är Huset Ashdown vid den engelska kusten och årtiondena är 1983-84 (ojämna kapitel) och 1996 (jämna kapitel). Människorna vi får möta på 80-talet är studenter som läser på universitetet och som bor just på Ashdown, medans huset under 1996 inhyser en sorts psykiatrisk klinik inriktat på människor med sömnproblem av olika slag.

Att beskriva hanlingen närmare är stört omöjligt, för boken har många handlingar i samma handling, och allt vävs ihop med varann som ett enda stort ormbo. Detta är dock ingen negativ kritik, för författaren har gjort det mycket skickligt. En händelse eller tanke som uttalas i ett kapitel, återkommer senare i ett helt annat sammanhang. Till och med titeln finns inbakad i bokens handling. Jonathan Coe överraskar hela tiden i denna bok som både saknar röd tråd men som samtidigt är en enda stor röd tråd...

Numera ligger en novellsamling på nattduksbordet och mognar till. Boken "Onda väsen" är en hederlig skräckbok som bl.a Stephen King bidragit till. Frågan är om man vågar läsa den på kvällen eller om den får läsas under dagtid.....

Eder
Belgarion