Litterära hjältar

Har glädjande nog blivit utmanad av bokidioten. Utmaningen går ut på att ge exempel på hjältar som man minns länge efter att man har läst boken, och som på något sätt har blivit större än både boken och författaren.

I mitt fall så lär det ju bli jag själv. Nåja, i alla fall mitt nickname, Belgarion. Som jag förmodar att de flesta vet är detta "hjälten" i David Eddings två bokserier "Sagan om Belgarion" och "Sagan om Mallorea". Egentligen är böckerna inga stora fantasy-verk, men de är spännande och, inte minst, väldigt humoristiska. Jag kan inte påstå att Belgarion har blivit större än böckerna eller författaren, men eftersom det är detta namn jag använder i många sammanhang, har det ändå växt sig stort för mig.

På tal om Belgarion och hans upphovsman så är det många "förståsigpåare" inom "finare" fantasy kretsar som fnyser åt Eddings böcker och kallar det skräplitteratur, men jag tycker att det är fel. Okej, det går naturligtvis inte att jämföra Eddings med t.ex. Tolkien, men David Eddings säljer bra med böcker vilket borde innebära att många läser honom. Alltså finns det ett behov av denna sorts fantasy litteratur.

Jag ska visst utmana någon mer att avslöja sina litterära hjältar, så då tycker jag att min nyfunna bokbloggskollega på Bokbloggen ska lista sin/sina hjältar. Så shoot Lisa.

/Belgarion

Andra bloggar om: Utmaning, Belgarion, Hjältar, Böcker

Medalj till Nelle Harper Lee

Alltsedan jag läste Nelle Harper Lees roman "Dödssynden" (To Kill a Mockingbird) har denna 81-åriga dam fashinerat mig. Inte så mycket för att romanen från 1960 var något extra ordinärt (i alla fall inte i dagens litteratursamhälle), utan för omständigheterna kring författaren och boken.

Boken skrevs som sagt 1960 och fick amerikanska Pulitzer priset året därpå för bästa "Fiction". Detta är den enda roman som sedan Harper Lee givit ut, ja förutom några kortare essäer har hon inte givit ut någonting sedan dess. Hon ger dessutom ytterst sällan några som helst intervjuer.

Det finns säkert något fler exempel på "one time" författare, som alltså bara skrivit en prisvinnande roman och sedan inte givit ut något mer, men det måste vara ovanligt. Allra helst eftersom författare fortfarande lever, närmare 50 år senare.

Dessa faktum är som sagt otroligt fashinerande, och min tanke har varit att, förutom att recensera boken. läsa in mig mer på Harper Lee för att förstå vad som gjorde att det bara blev en bok och vad som gjorde att romanen blev så prisad.

Mitt i dessa tankar läser jag i dagens DN, att Harper Lee förärats den amerikanska medaljen "Presidential Medal of Freedom" i går den 5 november. Denna medalj delas ut personligen av presidenten i USA och är en av de två högsta medaljer en civil person kan få. Av de författare som fått den tidigare kan nämnas bl.a T.S. Elliot och John Steinbeck, så Harper Lee har här hamnat i fint sällskap. Hon får medaljen för "sina insatser inom litteraturen", vilket inte är dåligt med bara en utgiven bok.

/Belgarion

Andra bloggar om: Harper Lee, Litteratur, Presidential Medal of Freedom

Långt mellan varven

Återigen har det varit alltför tyst i mitt cybertillhåll. Min bokbloggsvän Hieronymus på "Den döda zonen" sammanfattar bokbloggningens alla problem mycket bra (om man bortser från karaten).

Samtidigt så antar jag att inspirationen och lusten går i vågor. Ibland sprudlar jag av lusta att skriva fyndiga, roliga, intressanta och litterära inlägg, och ibland så känns det som att ingenting är speciellt intressant att skriva om.

Nåväl, nu finns lusten att skriva någonting i alla fall; även om det bara blir en liten uppdatering i bokläsandet och bokköpandet. Där saknas ingen inspiration i alla fall....

Har faktiskt lyckats skära ned något på bokköpandet, så endast (nåja) tre nya bokinköp har det blivit sedan augusti.

Via Adlibris kom Klas Östergrens "Fantomerna" som pocket i september. Anledningen till den boken var väl mest att den var gratis, så jag får se när den läses. Östergren har ju skrivit flera kritikerrosade romaner, men denna bok från 1978 verkar svår att få grepp om. Men någon gång så....

Genom ännu en ny bokklubb kom, också i september, Karin Wahlbergs senaste kriminalroman "Tröstaren". Detta är Wahlbergs sjätte roman men jag har inte läst någon av de tidigare. Ond bråd död i sjukhusmiljö låter rätt spännande, men snälla Karin, varför döpa en av huvudpersonerna till Claes Claesson....känns som brist på fantasi. Nåja, denna kommer också att läsas vad det lider.

Den litterära höjdpunkten sedan augusti vad gäller bokinköp blir ändå Bengt Ohlssons senaste roman "Hennes mjukaste röst". Jag var mycket förtjust i hans förra roman "Gregorius", och det tillsammans med bra recensioner gör att jag relativt snart kommer att flytta upp "Hennes mjukaste röst" ganska långt på "att läsa listan".

I övrigt så gick jag igenom alla mina böcker för ett tag sedan. När jag räknade ihop alla olästa som finns i bokhyllan och dividerade det med hur många böcker jag läser på ett år så har jag böcker för ungefär 20 år framåt. Kanske läge att sluta köpa böcker, alternativt att säga upp mig från jobbet och börja läsa på heltid.....

Antal lästa böcker: 19
Antal köpta böcker: 27
Antal kvinnliga deckarförfattare: 5 (målet för 2007 uppfyllt)

/Belgarion

Andra bloggar om: Bloggdöd, Böcker, Uppfyllda mål